Back to basics (med inslag av Lidingölopp)

Oktober 2014. Tillbaka till ritbordet. Det kanske låter konstigt, men nu börjar den spännande tiden inför idrottsåret 2015. Hur ska man pussla ihop träningen? Vilka lopp ska man satsa på? Var ska man lägga fokus? Nu kan man börja visualisera och drömma om hur man vill att det ska kännas nästa år. Jag föreställer mig att jag simmar snabbare och smidigare, att jag tar mig lättare upp för backarna på cykeln och jag springer lätt.

Jag har komponerat ett ambitiöst träningsschema som jag har börjat träna efter denna vecka. Det innehåller nio pass/vecka som jag tror ska ge mig alla delar som behövs för att jag ska utvecklas. Det härliga med den här tiden är att det inte finns någon press eller prestationsångest, men däremot en mängd visioner där allt är möjligt. 

För två veckor sedan var det allt annat än guld och gröna skogar. Jag "sprang" Lidingöloppet, 30 km. Jag har inte löptränat så mycket i år faktiskt, så jag misstänkte att det inte skulle gå så jättebra. Jag visste att jag skulle behöva springa runt 3.06 för att nå min "Superklassiker" (Klassikern under 24 timmar för tjejer). Inga problem trodde jag då jag sprang på 2.56 förra året. Veckan innan Lidingöloppet hade Henke och jag varit på Cypern och intagit frukostbuffé, goda drycker och en och annan glass.

Innan start kändes allt dock frid och fröjd på startgärdet. Klockan 13.00 gick startskottet. Jag kände ganska tidigt i loppet att det var ganska tråkigt, och jag saknade löparsällskap trots att det var en massa folk runt omkring. Jag hade valt ett par platta skor dagen till ära, eftersom mina andra par tydligen blivit för små. Första milen kändes okej, men jag blev trött. Halvvägs in i loppet kände jag mig ännu tröttare. Backar överallt. Sedan var det dags för ett besök på, ja ni vet vad. 

Med en mil kvar började jag bli riktigt trött.  Ont i benen, ont i fotlederna, kramp i vaderna. Platta skor var nog ingen hit! Jag gick lite här och där, glad över att snart få komma i mål. När det var 20 meter kvar till mållinjen fick jag sådan kramp i vaderna så jag fick gå sista biten in mot mål, ivrigt påhejad av den stora publiken som såg mina plågor. Jaja, nu var det gjort! 

Hur gick det då med min Superklassiker? Jag missade den med 2,8 sekunder. Jag genomförde Klassikerdelarna på 24 timmar, 0 minuter och 2,8 sekunder.  

Det är tur att detta bara är på skoj... Ett litet fritidsintresse. Men det är för väl att jag är anmäld till Öppet spår nästa år så jag kan förbättra min tid från förra året med 2,8 sekunder!