IRONMAN del 3 - löpning och målgång!

Ni kan förstå att det var rätt skönt att hoppa av cykeln efter kramp och lite diverse smärtor i kroppen. Toabesök samt ombyte till löpardojjor och keps tog cirka åtta minuter. Sedan fick jag bege mig ut i folkhavet och känna mig som en rockstar!

Ironman-outfit

Det började med en vända i centrala Kalmar, och det var verkligen hur mycket folk som helst som hejade, så häftigt. Det kändes förvånansvärt piggt i benen efter cyklingen - men det gick inte särskilt fort. Efter varannan kilometer fanns det vätskestationer. Jag gick genom varje och drack cola och åt chips - inte det minsta sugen på energidryck eller gel. Jag ville verkligen njuta av varje sekund och insupa hela Ironmanstämningen. 

En av mina hejarklackar

Jag sprang runt, njöt och blev påhejad av hela Kalmar. En av mina hejarklackar bestod av Henke, Anna och Kalle från Göteborg samt Andreas och Angelica från Hultsfred. De hade som sagt skrivit ett plakat/lakan med dagens tema. Det var dessa ord man längtade efter att få höra på upploppet. På bilden syns också Henke bror och Herman och alla var lika uthålliga som jag under dagen. 

Första varvet (14 km) kändes lätt och enkelt. Vi sprang till Bergavik och vände sedan tillbaka. Jag fick mitt första armband av tre strax innan Lindö, skön känsla! Två kvar. Fortsatte in mot centrum och fick återigen njuta av publikens jubel. Sedan började det bli segt. Andra varvet ut mot Bergavik kändes inte som någon humörhöjare och jag började gå lite här och där. Jag började räkna huruvida jag skulle hinna gå resten för att komma under 16 timmar. Men jag joggade på i sakta mak. Jag skulle inte tillåta mig själv att vara missnöjd över att springa långsamt under min första Ironman. 

Jag malde på, käkade cola och chips! Till slut fick jag mitt andra armband. Jag bjöd Kalmarpubliken på en riktigt stapplande och miserabel löpstil, men de fick hålla till godo. 

Killarna hänger inte med i mitt tempo...

Jag gav mig ut på sista varvet! Nu påhejad av Karoline som stod vid vätskekontrollen vid Kattrumpan! 12-13 kilometer kvar och det kändes tungt i benen. Jag matade på och tänkte att jag nog skulle komma under 14 timmar om inget dramatiskt skulle hända. När jag kom fram till Bergaviks fotbollsplan stod det att det var åtta kilometer kvar. Jag fick ny energi och någon bredvid mig sa "åtta kilometer springer man ju till frukost!". Ha, det kändes om ett skämt men ändå, nu var det snart dags för målgång. Jag kunde öka farten vilket var en fantastisk känsla. 

Jag passerade familjen Ida, Christer och Camilla Persson som stod vid minigolfbanan, och att Camilla är en bra påhejare vet jag sedan fotbollstiden då hon stod i målet och dirigerade. Underbar känsla när de senare trädde på det sista bandet runt armen. Efter Lindö var det två kilometer kvar. Inne i centrum defilerade jag in i mål, förbi folkhavet som gjort high-five. Jag var nog ganska trött för jag tog mig inte tid till att vinka till publiken på Stortorget. Jag ville komma över mållinjen och känna att - "Emelie, you are an Ironman!!"

Målgång - efter 13 timmar och 43 minuter

Löpningen tog 5.04 - ungefär en timme sämre än Bromölla marathon som jag sprang i november förra året. Jag hade lovat mig själv att inte vara besviken över några tider, men så här en vecka efter loppet kan jag inte undgå att känna en vilja över att förbättra mina tider. 

Så, för att Henke inte ska känna sig ensam i sin träning och uppladdning, så har också jag anmält mig till Ironman Kalmar 2015. Det finns nog inte någon mer spektakulär tävling i hela världen med en sådan fantastisk publik. Finns det något bättre mål att ha med sin träning än IM Kalmar? Jag tror inte det!

Ses vi på startlinjen? Anmälan är fortfarande öppen!

Tack för visat intresse :) Det var en fantastisk dag som det har varit roligt att få dela med sig av! Stort tack till alla som har hejat på mig under året och under loppet. Nästa anhalt blir Lidingöloppet i slutet av september!