Simpass med simklubben

Nu verkar det bli så att det blir simträning för mig med Hultsfreds simsällskap torsdagar och söndagar. Det är verkligen skillnad att hoppa i poolen och ha någon vid kanten som säger åt en vad man ska göra (och inte göra...). Henke och jag begav oss alltså idag till Hultsfred strax innan halv 10 för lite plask i poolen. 

Dagens pass såg ut ungefär såhär:

200 m valfri insim

10x100 m av:
100 m frisim fart 3 (vi kör med fyra farter)
100 m frisim fart 2
100 m frisim räkna armtag
100 m max
100 m frisim accelererande 25:or
100 m ryggsim
100 m frisim max
100 m frisim fart 2
100 m räkna armtag -2
100 m frisim fart 2

Därefter:
200 m frisim från fart 4 till fart 1 
250 m benspark med fenor, utan platta
Slutligen:
50 m frisim på tid med start från startpall
Detta kändes inte helt lockande då jag var ganska mosig i kroppen efter allt innan. Sedan när jag skulle dyka i så tappade jag glasögonen. Vid nästa försök så halkade jag på startpallen och kom inte alls iväg bra, men jag körde på. Klockan stannade på 43 s och jag kände mig nöjd! Förra vintern simmade jag 50 m frisim på cirka 52 s (då startade jag dock inte från startpall). 

Vi var sju stycken som simmade idag i fortsättningsgruppen, kul! 

Hagadals simhall, Hultsfred

Cykeltur

Idag tog Henke och jag en cykeltur till Gullringen och Stigs konditori. Vi tog vägen förbi Skäfshult och Loxbo dit, sedan stora vägen och gamla vägen förbi Korka hem:

Det hela landade på cirka 55 kilometer och det tog strax över två timmar. Jag har nog inte cyklat sedan Ironman och det kändes. Jag vet vad jag ska träna på för att bli en bättre cyklisk - backar! Jag hatar backar. Jag blir trött i backar (inte så konstigt kanske). Men något backpass i veckan skulle göra susen för mig. 

Gott med fika hos Stig!

Nu blir det kvalificerat soffmys!

Löpning på Öland

Helgen har spenderats på Ölands, hemma hos mor och far. Henke har levt rövare i Kalmar tillsammans med kompisar, så jag har haft det lugnt och skönt. Gårdagens träning blev inte av, för jag låg och hade det väldigt lugnt i mitt rum i Tjusby, lyssnandes på Ölandsvinden som ven utanför fönstret. 

Så idag tänkte jag, idag måste jag ta mig ut och springa lite! På med löpargrejerna och ut i den friska höstluften. Jag sprang upp för Vickelstigen och vidare till Sörby Tall. Genom skogen till Lindby Tall och vidare till Lindby Bygata. Där tog jag grusvägen till Sörby och fortsatte på grusvägarna till Gärdslösa. Väl i Gärdslösa brev det en kort vätskepaus (på kyrkogården...). Då hade jag sprungit strax över 10 kilometer. Nu är det perfekt löparväder, friskt och mycket syre i luften! Jag ökade de sista kilometerna hem och kände mig förhållandevis lätt och pigg. Rundan landade på 13,3 kilometer och den kändes kortare än vanligt. Härligt med höst!

Under långpass är inte farten det viktigaste, utan längden på passet. Det är viktigt att träna upp leder och muskler för att kunna arbeta under en längre tid (om man tränar inför längre lopp). Därför kan man passa på att njuta lite extra av naturen, skön musik och nästan koppla bort kroppen när man springer långpass. Det är avkoppling för mig!

Sörby

Sörby

Gärdslösa Kyrka

Tjusby bygata

Hemma

Nya löpardojjor (storlek 40?!)

Back to basics (med inslag av Lidingölopp)

Oktober 2014. Tillbaka till ritbordet. Det kanske låter konstigt, men nu börjar den spännande tiden inför idrottsåret 2015. Hur ska man pussla ihop träningen? Vilka lopp ska man satsa på? Var ska man lägga fokus? Nu kan man börja visualisera och drömma om hur man vill att det ska kännas nästa år. Jag föreställer mig att jag simmar snabbare och smidigare, att jag tar mig lättare upp för backarna på cykeln och jag springer lätt.

Jag har komponerat ett ambitiöst träningsschema som jag har börjat träna efter denna vecka. Det innehåller nio pass/vecka som jag tror ska ge mig alla delar som behövs för att jag ska utvecklas. Det härliga med den här tiden är att det inte finns någon press eller prestationsångest, men däremot en mängd visioner där allt är möjligt. 

För två veckor sedan var det allt annat än guld och gröna skogar. Jag "sprang" Lidingöloppet, 30 km. Jag har inte löptränat så mycket i år faktiskt, så jag misstänkte att det inte skulle gå så jättebra. Jag visste att jag skulle behöva springa runt 3.06 för att nå min "Superklassiker" (Klassikern under 24 timmar för tjejer). Inga problem trodde jag då jag sprang på 2.56 förra året. Veckan innan Lidingöloppet hade Henke och jag varit på Cypern och intagit frukostbuffé, goda drycker och en och annan glass.

Innan start kändes allt dock frid och fröjd på startgärdet. Klockan 13.00 gick startskottet. Jag kände ganska tidigt i loppet att det var ganska tråkigt, och jag saknade löparsällskap trots att det var en massa folk runt omkring. Jag hade valt ett par platta skor dagen till ära, eftersom mina andra par tydligen blivit för små. Första milen kändes okej, men jag blev trött. Halvvägs in i loppet kände jag mig ännu tröttare. Backar överallt. Sedan var det dags för ett besök på, ja ni vet vad. 

Med en mil kvar började jag bli riktigt trött.  Ont i benen, ont i fotlederna, kramp i vaderna. Platta skor var nog ingen hit! Jag gick lite här och där, glad över att snart få komma i mål. När det var 20 meter kvar till mållinjen fick jag sådan kramp i vaderna så jag fick gå sista biten in mot mål, ivrigt påhejad av den stora publiken som såg mina plågor. Jaja, nu var det gjort! 

Hur gick det då med min Superklassiker? Jag missade den med 2,8 sekunder. Jag genomförde Klassikerdelarna på 24 timmar, 0 minuter och 2,8 sekunder.  

Det är tur att detta bara är på skoj... Ett litet fritidsintresse. Men det är för väl att jag är anmäld till Öppet spår nästa år så jag kan förbättra min tid från förra året med 2,8 sekunder!