Klubbmästerskap triathlon

I fredags körde jag årets första triathlon - klubbmästerskap med Hultsfreds LK. Vi skulle simma cirka 950 meter, cykla 30 kilometer och springa sju kilometer. Det började med att jag inte kom iväg från jobbet. Min kära kollega åt dessutom upp min macka (helt okej Erica, jag hade gjort detsamma) så jag fick hetsköpa en macka. Samling skulle vara vid 17.30, men då var jag fortfarande kvar på jobbet... 

17.50 anlände Henke och jag till samlingen vid Hulingens strand. Där stod det sju andra människor laddade för triathlon, alla alldeles för vältränade. Det här skulle inte bli lätt för mig! Vi tog bilar bort till "stenbryggan" där starten skulle gå. 

Nio fiskar i våtdräkt

Med endast nio deltagare så kan man ju tro att man ska slippa sparkar, men jag fick en välriktad spark från Lennart från Målilla! Jag chillade ner lite, och tänkte att idag vill jag inte vara med om någon hetssimning. Lugnt, ordentligt och energisnålt skulle vara min melodi. Simningen tog 20.49. 

Just det, jag kom ur vattnet EFTER Henke...

Upp på cykeln och iväg! Det visade sig att det här var dagen då Henke skulle besegra mig både i simning och cykling. Han cyklade ifrån mig redan i början av den kuperade cykelbanan. Mycket uppförsbackar var det, och det gick inte så snabbt. Motvind också. Eftersom det var få deltagare med i tävlingen så hade jag ingen att rikta min tävlingsinstinkt mot. Efter 15 kilometer var det dags dock att vända och få lite medvind! Jag jobbade på i lagom takt och kom fram till växling efter att ha cyklat i 1.02.37, nästan två minuter efter Henke. 

Henke ska växla till löpning

Nu var det dags för Henkes paradgren - löpning! Jag tyckte själv att det skulle bli rätt skönt att få springa lite. Jag hoppades på att inte komma för långt efter de andra. Det känns ju i själen på en tävlingsmänniska, även om de andra är några slags elitmotionärer. Jag pinnade på i maklig takt och betade av de sju kilometerna utan problem på 33.54. Sammanlagd tid 1.59.39. Henke hade 1.53.03! Bra gjort! Under sådana här korta lopp är han helt klart bättre. 

Målgång

Ett trevligt arrangemang! Inte lika trevligt att komma näst sist bland alla deltagare, vilket drar ner helhetsbetyget för tävlingen :) Men jag fick ett bra pass med både simning, cykling och löpning vilket verkligen behövdes! Segrade i KM:et gjorde Andreas Ainemo och Sara Dolk, grattis! 

Duktiga triathleter är vi allihopa!

Nummer tre i Klassikern - Vansbrosimningen!

I lördags var det alltså dags för att simma lite i Vansbro. 98 mil bilkörning, 1500 meter simning. Det positiva med Vansbrosimningen är att man kan passa på att njuta lite extra av stämningen och atmosfären, eftersom 1500 meter simning (eller 3000 meter som det brukar vara) inte är särskilt ansträngande. Man blir inte helt väck och utmattad efteråt i alla fall, även om man förstås ska ta i lite när man simmar. 

Henke och jag åkte upp i fredags, utan boende klart. Vi hittade en tillfällig camping där vi satte upp ett tält. Jag sov som vanligt på en stor, tjock madrass, och Henke på en tunn liten tygbit. Undrar varför det ofta blir så?

Lördag morgon begav vi oss till bron, och blickade ut över starten klockan 10.00. Ett gäng snabba fiskar simmade under oss, och vi började tagga till.

Så, eftersom det varit lite kyligt i vattnet, cirka 13 grader, hade de bestämt att vi bara skulle simma halva sträckan. Attans synd tyckte jag, eftersom det är medströms de första två kilometerna. Då jag haft en Superklassiker i sikte i år (Klassikern under 24 timmar sammanlagt), skulle detta kanske sätta lite käppar i hjulet. Dagens tid kommer nämligen multipliceras med två i uträkningen av Superklassikern, not good.

Varmt var det i alla fall, i luften. Eftersom det skulle vara kallt i vattnet hade jag införskaffat en massa material som skulle skydda mig mot kylan - neoprenhuva, vaselin med chili och ullfett. Jag började smörja in mig, kränga på mig våtdräkten och började sen svettas. Det här ska nog gå bra. Vid starten fanns det en liten vik, så jag hoppade i där och svalkade mig, riktigt skönt. Inte särskilt kallt i vattnet när man är in insmord och inklädd knubbsäl. 15 minuter innan start ställde jag mig redo att inta första position i startfållan. När startgruppen framför mig stack iväg var jag redo - jag skulle starta först i min grupp! Inte trängas bland en massa andra knubbsälar inte. Henke var med på ett hörn och skämdes lite för min framfusighet, men han hängde på han också. Framme vid staketet träffade jag också på Jenny, nu jäklar var det snart dags! 

Klockan slog 11.45 och vi fick hoppa i vattnet. Medströms, det kändes bra. Jag crawlade på och försökte behålla mitt lugn och navigera rätt. De första 500 meterna i Vanån försvann i ett nafs. Jenny fanns hela tiden vid min sida. Sista 1000 meterna skulle simmas i Västerdalsälven, motströms! Här började kampen. Jag crawlade till en början. Sen upptäckte jag att Jenny började simma ifrån mig. Jag fick övergå till bröstsim då jag insåg att det gick fortare, och att jag kunde närma mig Jenny igen. Jag tog i för kung och fosterland! Men det gick segt, det ska ni veta, som att simma i sirap. Målet var nära, men ändå långt bort. Detta var ändå ett kort lopp, så jag ska inte överdriva mitt berättande. Jag tog mig till målplanket, dunkade handflatan i planket och vinglade upp ur vattnet. Simningen tog 32 minuter och 31 sekunder. Nöjd eller inte? Vet inte, jag har inget att jämföra med. Men det är ju alltid kul att tävla och att delta i ett sånt här fantastiskt arrangemang!

En sluttid på 32½ minut ger alltså 65 minuter till Superklassikern. Lägg där till 9.10 timmar Vasalopp och 10.39 timmar Vätternrunda så vet ni hur fort jag måste springa Lidingöloppet för att komma under 24 timmar. Det borde gå!    

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu, efter ett fantastisk bröllop, börjar det bli lite ordning på träningen igen. Vi har simmat, cyklat och sprungit för fullt, och det är nog på tiden. 

Test av Ironmanbanan på Öland - Snart i Hulterstad

Simning i Bjärby, östa sidan Öland

Vet ni! På fredag ska vi köra årets första triathlontävling! Det ska vara klubbmästerskap i Hultsfred. Jag är så taggad! Jag vet att jag kommer att komma sist, för de andra är så grymt bra, men hur kul ska det inte bli att köra triathlon?! Ja, det får vi se. Jag ska berätta hur det går!

Herr och fru Karlsson tuffar vidare mot nya äventyr