Hua!

Idag var det kämpigt värre i "spåren". Efter nån mil ville jag lägga mig och gråta i en snödriva, men då kom Henke och manade på mig, tack och lov. Skidorna gick lite som de ville i sorbetsörjan, så det blev runt sju härliga vurpor, halvt blåslagen. Nä ingen vidare dag i Fädrens spår, men nu är den gjord! Trots allt var jag nästan en timme snabbare än förra årets Öppet Spår, 9.09.58 blev sluttiden. Träning ger faktiskt färdighet, skönt. 

Tack för alla hejarop under dagen! Tänkte särskilt på Anja i Evertsberg, och på Linnea när jag besiktade snön på ett allt för nära håll...!!

Längre rapport om dagen kommer inom kort! Nu är jag tröttare än tröttast!