Vätternrundan del 1

Idrottare brukar dela upp tävlingar i A, B och C-tävlingar. A-tävlingar är de viktigaste, de man verkligen förbereder sig inför in i minsta detalj. C-tävlingar är sådana man deltar i bara för att det är kul och för att det ger bra träning. Vätternrundan var för mig ett lopp som låg väldigt nära A, kanske ett litet a. Uppladdningen har varit lång och fylld av spinning under vintern och cykelresa till Mallorca i april. Sedan hände något. Under maj deltog jag i lopp som inte innefattade cykling (Vårstafetten, Kyrkstafetten, Göteborgsvarvet), festade vilt under min möhippa och avslutade det hela med att vara förkyld i två veckor strax innan Vätternrundan.

Dressed for success 

Så jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag visste att jag skulle starta med cykelklubben ganska sent på morgonen, vilket innebar en skräckblandad förtjusning. Visst ville jag köra fort, jättefort, men att köra fort med hosta brukar aldrig vara en bra kombination. I fredags var det i alla fall dags att dra till Motala för de sista förberedelserna inför lördagens lopp. Längs med vägen möttes vi som sagt av ösregn. 

När vi kom till Motala kände jag mig dock taggad! Så mycket cyklister, och så mycket dyrt material på en och samma plats! Henke, jag och Ted gick och tryckte i oss en pastabuffé, hämtade nummerlappar och trängde oss igenom cykelshoppen, givetvis med några inköp. Jag köpte bland annat en ass saver, en liten stänkskärm som skulle rädda rumpan och annat från stänk, totalt onödigt. Vi inkvarterade oss på Processpumpar tillsammans med de andra från cykelklubben. Cyklarna pimpades med nummerlapp och energi, hjälmarna fick var sitt chip på sig och tröjorna fick också en nummerlapp. Härligt att se alla fixa med smådetaljer här och där, allt för att kapa sekunder på banan!

Gruppens planerade stopp: Ölmstad, Fagerhult och Boviken

Vi drog ner på stan och käkade en till pastabuffé, urk. Sedan gick Jakob och jag till starten och minglade. Jag hejade iväg Martin från Hultsfred som startade tidigt. 

Det närmade sig läggdags, och jag och Jenny tog ett kontorsrum för oss själva. 

Min säng, och Jennys...

När jag vaknade vid 04.00 hade Henke, Ted och Inge redan startat (02.38). Jag käkade en halv lasagne, två mackor, drack lite juice och kaffe. Klädde på mig klubbdressen, och så var det dags att dra sig ner mot starten. Det var en småkylig, blåsig men solig morgon. Ett snabbt dassbesök. Klockan slog 05.42 och min startgrupp stack iväg, söderut, mot Jönköping. 

Gänget som skulle göra att

Nu gick det undan! Medvind och hyfsat platt. Vi rullade på i ett högt tempo, roterade runt i klungan och raggade fler cyklister som kunde hjälpa till med arbetsbördan. Det var lättcyklat, men jag kände ändå lite här och där att detta inte skulle hålla. Men jag skulle inte ge upp! Vid tidskontrollen Gyllene Uttern (76 km) hade vi hållit en medelhastighet på 34 km/h. Efter 83 kilometer stannade vi i Ölmstad i cirka 10 minuter, och jag slängde i mig en vetebulle, drack blåbärssoppa och fyllde på en vattenflaska. Än så länge guld och gröna skogar. Men det skulle vara länge...